onsdag 5 oktober 2011

jag är så fruktansvärt rädd att du ska försvinna.
förra gången höll jag igen. försökte visa att jag var starkare än allt.


den här gången bryter jag ihop för ingenting. 
för att min lillebror tog pengar för att jag väckte honom.
det är hans sätt.
för mig obegripligt.


jag är så rädd för din skull.
även om det egentligen känns rätt tryggt.


sjukhusmiljö får mig att må otroligt olustigt.
jag vill inte vandra korridorerna.
vill inte se dig så.
jag kan se det framför mig nu.


tysta tårar i hissen på väg ner.
på väg bort.


reflektionen i glasrutan.
svullna ögon.
svullen näsa.
men inte ett ljud.


jag vet inte om jag kan hantera sån här smärta.
förra gången var jag för stark för att kunna bryta ihop.
vilket bara visar på hur verkligt svag jag var.


allt påminner mig om den tiden.
oron, uppgivenheten, kärleken, allt.


jag vet att du är stark.
jag tror på dig.


jag äskar dig  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar