torsdag 6 oktober 2011

det är bottnarna som gör att man kan nå till toppen.
låt aldrig någonting sänka dig så mycket igen.
händer det, visa dig större, ta på dig och säg att allt är ditt fel.
även fast du vet att det inte är sant.

var så trevlig du bara kan, det är hen som är en idiot som skäller istället för att gå till botten.
nu lär vi oss någonting utav det här.
gör ett ännu bättre jobb och visar för alla andra att det faktiskt går.
du har gjort det förut och du kan göra det igen.
det är inga problem.

du vet vad du gjort för misstag.
det är bara att inte göra om det igen.
tillslut kommer du ha gjort alla misstag som går.
det är då du kommer ha lärt dig allt.
och vara oövervinnelig. 

det är av misstagen vi utvecklas och blir bättre, starkare och klokare.

alla får göra misstag.

onsdag 5 oktober 2011

jag är så fruktansvärt rädd att du ska försvinna.
förra gången höll jag igen. försökte visa att jag var starkare än allt.


den här gången bryter jag ihop för ingenting. 
för att min lillebror tog pengar för att jag väckte honom.
det är hans sätt.
för mig obegripligt.


jag är så rädd för din skull.
även om det egentligen känns rätt tryggt.


sjukhusmiljö får mig att må otroligt olustigt.
jag vill inte vandra korridorerna.
vill inte se dig så.
jag kan se det framför mig nu.


tysta tårar i hissen på väg ner.
på väg bort.


reflektionen i glasrutan.
svullna ögon.
svullen näsa.
men inte ett ljud.


jag vet inte om jag kan hantera sån här smärta.
förra gången var jag för stark för att kunna bryta ihop.
vilket bara visar på hur verkligt svag jag var.


allt påminner mig om den tiden.
oron, uppgivenheten, kärleken, allt.


jag vet att du är stark.
jag tror på dig.


jag äskar dig